Här njuter båda jag och hundarna fortfarande av ledighet och i vårt hus är det bara stackars husse som jobbar och sliter och behöver stiga upp tidigt varje morgon. Fast jag ligger inte bara och latar mig om dagarna, lite nytta har jag hunnit med. Jag har frostat av vår frys och det behövdes verkligen kan jag säga!!! Jag gjorde några verkliga fynd längst ner i lådorna och det blev inte mindre än 4 kassar med mat som jag slängde. Känns så skönt att ha rensat och sorterat så man vet vad man har och hittar det man vill ha! Har även börjat storstäda huset och då passade jag på att plocka undan julsakerna. Ganska skönt att få undan allt plock och sätta fram de vanliga sakerna igen. Det blir så rent och fräscht. Ska åka iväg och köpa lite nya blommor också så blir det ännu bättre. Lika mysigt som det är att sätta fram tomtarna vid advent, lika skönt är det att få undan dem.
Idag har vi äntligen träffat Patricia och Grabbarna Boys för en promenad. Det var alldeles för länge sedan sist!!! Vi åkte till dem och gick deras absoluta favoritrunda, nämligen travbanan. Det blev en superduperhärlig 2-timmars runda med en del bus och lek. Jag är en riktig fegis på att släppa mina hundar lösa. Om Abbe hittar något äckligt ben eller annat i skogen äter han upp det och det går inte att ta det ifrån honom. Hade hans mage bara klarat det så hade jag inte brytt mig så mycket, men han är oerhört känslig i sin mage och blir nästan alltid dålig när han har ätit något annat än sin mat. När han kräker blir han ett litet monster och vaktar sitt kräk så att ingen ska ta det ifrån honom. Herregud, det innehåller ju mat så då äter han helt enkelt upp det igen. Fräsch kille, jag vet! Sedan är han på ett hiskeligt humör och stackars Elof får inte gå förbi honom på flera timmar. Därför är jag väldigt återhållsam med att låta honom var lös och hitta sina skatter. Eftersom Abbe sällan är lös har det blivit så att Elof inte heller är lös speciellt ofta. När han var liten valp rymde han och sprang till skogs och det har verkligen satt spår hos mig. Tänk om min lille plutt skulle försvinna! Det är min största fasa! Fast efter åtskilliga övertalningsförsök av Patricia släppte jag faktiskt mina killar lösa idag. Och kan ni tänka er, det gick hur bra som helst! Visserligen ska Abbe alltid vara en bit före, men han kommer faktiskt när jag ropar. Elof har mer koll på sin matte, men är också djärvare på att hänga på Grabbarna Boys. När Athos fick ett busryck och sprang upp i skogen följde mini-grabbarna och Elof efter. Min Abbe däremot tyckte det var lite jobbigt att plumsa i all djupsnö så han stannade lite vid sidan om. Efter Elofs lilla tur i skogen efter Athos blev hans öron som två jätteklot. Stackars liten plutt! Den sista biten fick jag koppla mina killar för att de inte skulle plumsa i djupsnön och få ännu större bollar i pälsen. Tusen tack Patricia för en trevlig promenad och för att du fick mig att våga släppa mina buskillar. Här kommer lite fina bilder som Patricia tog under promenaden.
Här ser ni populära godistanten med alla söta hundar runt omkring. Snacka om att jag var populär!!!
- Snälla, snälla matte! Jag kan väl få en liten godisbit till? Du vet ju hur mycket jag älskar dig!!!
Dundersöta och snöiga cockrar; Teo, Elof och Abbe.
Två ursöta killar som väldigt gärna vill ha en godisbit! Elof med snöbollar i öronen och Grabbarnas Boys-Abbe med snöbollar under hela magen.
-Tjoho!!! Här är det cockerrace! Full fart så snön den ryker!
Samlade för gruppbild! Frän vänster Grabbarna Boys Athos, Abbe och Teo och sedan Cockerkillarna Elof och Abbe.
- Har ni sett mina stora öron??? Nu borde den där domaren som gillade långa öron komma och mäta mina, för de har nog blivit minst 5 cm längre!
Mina öron är minsann ganska stora de också! Slarvigt av matte att inte ta på oss öronmössorna! Hon som till och med säljer sådana!
Sista biten fick jag bära min lille pluttkille. Det gjorde så ont att se honom släpa på sina tunga, tunga öron.




