Nytt hos cockerkillarna

Min frånvaro här på bloggen blev aningen längre än vad jag hade tänkt :-)
Mitt senaste inlägg handlade om renovering och målning. Det blev en djupdykning i målarburkarna, för oj vad vi har målat! När man börjar i en ände av huset vill man bara fortsätta. Därför har vi nu målat över nästan alla väggar, bytt golvfoder, målat taken, lagt in nytt golv i hallen och köket, bytt innerdörrar, öppnat upp i köket och satt in en helglasad altandörr samt köpt två nya ytterdörrar. När vi ändå höll på och var inne i renoveringssvängen passade vi på att lyfta taket på vårt enplanshus och göra en ovanvåning. Nu förstår ni kanske varför jag inte har haft tid att skriva här?

Nej, nu skämtade jag allt med er! Här har inte renoverats speciellt mycket, även om planerna från början var sådana (fast inte att vi skulle bygga en våning till på vårt hus). Nu blev det ingen renovering för istället har det hänt något helt underbart! Efter år av väntan och längtan kom så det efterlängtade telefonsamtalet med vårt barnbesked. En otrolig känsla som jag inte ens ska försöka beskriva här. Från barnbesked tog det bara en vecka tills vi fick resebesked och på en vecka fixade vi allt som behövdes göra innan vi begav oss iväg på vårt livs resa, den mot våra drömmars mål. På den veckan hann vi faktiskt med att dyka ner i målarburken för vi ville ju ha ett barnrum klart tills vi kom hem. En upplevelserik och känslostormande resa och vistelse fick vi vara med om när vi hämtade vår underbare och innerligt älskade son!

Snart har vi varit hemma i fyra månader och allt har gått över förväntan. Det känns som att vår lille kille alltid har funnits hos oss. Han är en riktig charmör och vi är så lyckliga. Det är så att man får nypa sig i armen ibland för att se att det inte är en dröm.

Av våra tidigare renoveringsplaner finns nu varken några pengar kvar eller någon tid. Fast vad gör väl det, inte är man lyckligare för att man har det tipptopp i sitt hem. Vårt älskade barn är värt så mycket mer!!!

Tiden är numera en bristvara och bloggen och hemsidan är verkligen det som har fått stå tillbaka. Har funderat på att lägga ner bloggen helt och hållet, men jag tror att den får finnas ett tag till och så får framtiden utvisa hur det blir. Brukar dock kika in hos er andra lite sporadiskt samtidigt som jag äter lunch, men jag har varit dålig på att kommentera. Kanske blir det bättring på det.

Nu laddar jag inför morgondagen, min första mors dag. Jag har gett pikar till mannen här hemma hela veckan om vilken stor viktig dag det är på söndag :-)Återstår att se om det har gett resultat!