måndag 27 september 2010

Dåligt samvete!

Förra veckan hade våran första cocker fyllt 11 år och jag skäms över att jag faktiskt glömde bort det just den dagen. Tänkte på det någon vecka tidigare, men sedan försvann det helt och hållet i allt det andra som jag hade i huvudet.

Jag får så dåligt samvete och skuldbelägger mig själv för att jag kunde missa det! Jag tänker så ofta på honom och den tiden vi fick tillsammans. Sjukdomstiden och dess minnen gör att tårarna bränner bakom ögonlocken så fort jag tänker på det, men jag bär med mig alla fina minnen i mitt hjärta. Han betydde, och betyder fortfarande, så oerhört mycket för mig. Ändå missade jag hans födelsedatum, dagen då han skulle fyllt 11 år. Önskar så att han fortfarande fanns här hos oss, vilket hade kunnat varit möjligt rent åldersmässigt. (För de som undrar och vill läsa mer om Tarzan, läs här.)

Förlåt, förlåt älskade Tarzan för att jag inte tände ljus för dig på din födelsedag! Jag älskar dig för all framtid och du kommer alltid att vara en betydelsefull del av mig. Det var genom dig som mitt hundintresse väcktes till liv och det är jag dig evigt tacksam för! Tack för all kärlek du gav mig!

Några favoritbilder...

Älskade killen är midsommarfin med blomsterkrans runt halsen.


Här njuter han på en solvarm klippa i skärgården. Han fullkomligt älskade att åka båt.


Bortskämd var han också och sov i våra sängar. Helst under täcket :-)

12 kommentarer:

  1. Vilken underbar kille han vekade vara er Tarzan, så jättefin.
    Det skulle varit roligt att fått träffa o lära känna honom.
    Förstår att ni saknar honom väldigt.
    Men ni ska veta att ni har nu två lika härligt underbara killar och jag är evigt tacksam och glad över att fått lära känna er.
    Ha det så bra.
    Kram Patricia!

    SvaraRadera
  2. Förstår att han har en särskild plats i ditt hjärta och att du tänker på honom ofta, ofta.
    Kram!

    SvaraRadera
  3. Vilken gosig kille, förstår att du saknar honom!
    Många kramar till er!

    SvaraRadera
  4. Jag läste ju om honom förut, hans alltför korta liv. Och jag känner så igen mig i dina tankar! Min första, Dandy, dog ju också alldelese för ung, knappt 4. Tror första hunden kanske alltid får en särskild plats, men med tidig död i tillägg blir skimret än ljusare. Fast Dandy var också en mycket speciell typ...
    Men båda har vi ju fått superhundar efter! Liiten tagg sitter dock kvar, i mitt fall 27 år efter Ds död...

    SvaraRadera
  5. Han vet att du tänker på honom ofta och vilken stor plats han har i ditt hjärta det kan inte ett ljus förändra. Det hade nog varit värre att bara blivit hågkommen just den dagen och inte annars.Han verkad varit en sådan underbart fin kille precis som de två du har nu. En stor kram åt dig!

    SvaraRadera
  6. Det gör väl inget att du glömde hans födelsedag...du har ju inte glömt honom utan tänker på honom ofta och har honom i ditt hjärta...alla dagar på året.
    KRAM

    SvaraRadera
  7. Vilka mysiga bilder. Förstår att du saknar honom.

    SvaraRadera
  8. Så söt!
    Glömma födelsedagar är jag jättebra på, gör det hela tiden.( Helst min egen också). Kommer ihåg dom i god tid för att sen helt glömma bort dom när det verkligen är tid.

    SvaraRadera
  9. Förstår precis hur du tänker, mådde jättedåligt när jag inte var hos Charlie på minneslunden på hans födelsedag. Vädret var uselt och jag åkte 2 dagar senare, men det kändes urtaskigt och så tjöt jag !

    SvaraRadera
  10. Hej Marie!
    Du ska inte ha dåligt samvete! Du tänker på honom så ofta och han har en stor plats i ditt hjärta. Jag vet hur det känns, man klandrar sig och har speciella datum som man vill minnas...jag har det så också. Innan cockrarna kom in i mitt liv hade jag först två chowchow och sedan två leonberger alla har sin plats i mitt hjärta och jag tänker ofta på dem. Störst plats har nog Maja min sista leonberger, hon var väldigt speciell för mig och den kontakten vi hade är nog få förunnat. Det låter dumt att säga, men hon var en del av mig och en liten bit försvann när min Maja dog.
    Mitt alias här på bloggen är ju lite konstigt lisamaja, men det är lisa efter mig och maja efter Maja.
    Jag har läst om din vovve och jag har gråtit under tiden, han betydde väldigt mycket och han hade ett väldigt bra liv hos er...ha inte dåligt samvete.

    kramar lisamaja

    SvaraRadera
  11. Jag tror inte det viktigaste är att du minns hans födelsedag utan att du minns HONOM, att han finns i ditt hjärta, och det gör han ju, hela tiden.
    Kramar Malin

    SvaraRadera
  12. Just den dagen tänkte Du säkert på honom omedvetet eftersom han alltid finns i ditt hjärta Marie.När jag läste din röda text rann tårarna på mina kinder för dom fina orden till Tarzan men också för att det påminde mig om vår Golden Retriever som vi fick avliva!
    Både du och jag men alla andra får njuta av de härliga hundarna vi har just nu som livskamrater.
    Kram från Annika

    SvaraRadera