Den här underbart söta lilla Saint paulan och krukan fick jag igår utav go'a Patricia, tusen tack min vän!!! Den piggade verkligen upp och jag blev så glad! Har faktiskt tittat efter vita Saint paulor ibland, men oftast finns det bara rosa och blåa. Numera tycker jag att det är en väldigt söt blomma, men för sådär tio år sedan tyckte jag att det var en riktig pensionärsblomma. Ska jag ta det som ett tecken på att jag själv börjar bli äldre:-) Tur att man kan ändra sig, mognad kallas det kanske?
I sin sockersöta ytterkruka pryder den nu vårt köksbord tillsammans med ett vitt blockljus försett med spetskant, sött så det förslår!
Så fint det blir, jag måste också fixa lite nya blommor så det blir lite vårfint här hemma. Carina vet att jag klippt Ceasars knutor och hon tar det med ro. Efter mkt tjat från hennes sida så har jag kanske gott med på att ställa nån gång i sommar. Så jag får väl låta det växa ut till dess. Inte lätt när man bor på en leråker att ha utställnings päls, men vi får göra ett försök.
SvaraRaderaVisst är det roligt att små enkla saker kan pryda så fint hemma. Man är ju inte sämre människa än att man kan ändra sig i vad man tycker om. Allt går ju som sagt i perioder oxå vad man tycker om. I alla fall så är jag så.
SvaraRaderaHa en skön helg.
Hoppas din dag varit bra.
SvaraRaderaJag håller fullständig med om att blomman är/var en riktig mormorsblomma till nu.
Det gick inte att motså denna söta vita lilla "tantblomma" när den bara stod framför mig i blomsteraffären.
Ha en fortsatt ba helg så syns vi snart igen.
Kram Patricia.
Har itne kommit till pauala stadiet än men är väl på god väg skulle jag tro med tanke på orkideèrna som intagit fönserbrädan. ÄR avsolut ingen blommänniska men så vackert hos andra. Du verkar vara en sån där man önskar man var som fixar till det så fint och mysigt. Ser jättefint ut!
SvaraRaderaHihi.. känner igen det där ljuset Marie.
SvaraRaderaFin blogg och fina bilder:=)
Kram kram anna-karin